Solidarität ellör va de hettöö

Solidariitet är när en medmänniska hamnat i något slags trångmål och behöver ett handtag. Det är en känsla som infinner sig hos den med möjlighet att stödja i ett trängt gör så och så är det bra med det.


However....under de år det blåste från 'vänster' upprepades det att: 'man/du/vi måste visa solidaritet' med än det ena, än det andra. Det blev orimligt att gång efter annan bli uppläxad vilket ego man var om man inte kände ett piss för nån grupp man inte visst fanns eller ett folk man aldrig haft en susning om. 


Men egoist fick man heta och sakta föll hela begreppet ihop pga den lilla men viktiga detaljen att det inte går att kommendera fram solidaritetskänslor. 
Ja inga känslor låter sig kommenderas fram så de flesta kände nog ingen solidaritet alls.-
sakta slutade allt fler känna solidaitet med nån överhuvudtaget (medkänsla gifte sig med tycka synd om) och det började bli lite modernt småbusigt att se ner på svaghet och det där med den där sköna känslan när skatten skulle slantas var det kanske bara en enda som kände alls. 
Och här är vi.
Med dokusåpandet lärde vi oss att luras och backstabba och prata bak ryggen osv.
Vi kunde detta tidigare också men det blev liksom....modernt att sätta eld på
sovande hemlösa i t-banan :(